Kamerans beståndsdelar är i princip desamma oavsett om den är analog eller digital. Den största skillnaden ligger i att den analoga kameran lagrar bilderna på en filmrulle, medan den digitala sparar dem på ett minneskort. Därför blir också framkallningsprocessen annorlunda.
En kamera består av ett kamerahus, objektiv och film eller minneskort. Själva kamerahuset är en helt enkelt en låda som inte släpper in något ljus. En bild blir till genom att ljus faller in genom ett objektiv och projiceras längst bak i kamerahuset för att exponeras antingen på en film eller sensor beroende på om det är en analog eller digital kamera. Objektivet består oftast av flera olika optiska linser.
För att kontrollera ljusflödet sitter en slutare placerad framför projektionsytan längst bak i kameran. Slutaren kan öppnas under en viss bestämd tid för att reglera hur mycket ljus som ska släppas in, sed
an återgår slutaren till stängt läge. Tiden då slutaren är öppen kallas slutartid eller exponeringstid.
För att få ytterligare kontroll över ljusflödet finns även en bländare som är placerad i objektivet. Den fungerar ungefär som ögats pupill och har ett hål i mitten som antingen kan göras mindre eller större. På så sätt kan du få mer kontroll över hur mycket ljus som ska släppas in. Slutaren och bländaren samverkar alltså för att exponera bilden.
För att i förväg kunna se hur bilden kommer att se ut är kameran utrustad med en sökare. Eftersom det sitter en spegel bakom objektivet som speglar bilden upp till sökaren är det möjligt att se motivet innan du knäpper av. När du sedan tar bilden fälls spegeln upp och bilden blir exponerad. Digitalkameror brukar också vara utrustade med en skärm, där motivet går att se på förhand.